Nordiska juristmötets historia

”De nordiska juristmötena hava till ändamål att genom anordnande av förhandlingar mellan danska, finska, isländska, norska och svenska jurister verka till utbildande av ett på sakkunskap grundat och såvitt möjligt sammanstämmande omdöme angående rätts- och lagstiftningsfrågor, som äro av vikt för de nordiska rikena. ” Så definieras syftet med de nordiska juristmötena i dess stadgar från 1872 (med senare ändringar).

I det första nordiska juristmötet i Köpenhamn 1872 deltog närmare 400 jurister från Danmark, Sverige och Norge men även tre jurister från Storfurstendömet Finland. I juristmötet i Stockholm 1919 deltog de finska juristerna för första gången som en självständig grupp, liksom även de isländska juristerna. Det första jurstmötet i Finland ordnades 1925. Mötet introducerade en ny mötesform: deltagarna överlade i mindre grupper, s.k. sektionsmöten, och inte enbart i plenum. Följande gång juristmötet ordnades i Helsingfors var 1937, då mötet samlade 570 deltagare till öppningsmöte i universitetets solennitetssal. Nästa gång ordnades juristmötet först 1948 i Köpenhamn med 133 deltager från Finland. Den finska lokalstyrelsen har varit värd för mötena 1957, 1972, 1987, 2002 och 2017 dvs. vart femtonde år.

Idag som är samlas nordiska jurister kring ett brett spektrum av rättsområden och aktuella juridiska frågeställningar kopplade till dessa. Valet av ämnen som diskuteras på juristmötena styrs av aktualitet, allmängiltighet och nordisk relevans. De nordiska juristmöten har beskrivits som ”generalistkonferenser” till skillnad från de talrika internationella och nordiska konferenser som riktar sig till specialister inom ett visst rättsområde.

De nordiska juristmötena utgjorde grunden för det nordiska lagstiftningssamarbetet. Ämnen som dryftades under de första mötena anknöt ofta till behovet av en samnordisk lagstiftning särskilt inom obligationsrättens och familjerättens område. Även om konkreta samnordiska lagstiftningsprojekt inte längre utgjort en central del i mötesprogrammet har det nordiska lagstiftningssamarbetet även i modern tid varit en fråga för juristmötet. Som exempel kan nämnas ”Har det nordiske lovsamarbejde udspillet sin rolle” (Reykjavik 2005) och ”En återgång till proaktivt samarbete – är tiden mogen?”(Helsingfors 2017). Under de senaste årtiondena har den allmäneuropeiska utvecklingen, både inom ramen för den europeiska integrationen och Europarådet, haft en central plats i de nordiska juristmötenas program. Nya ämnesområden har tillkommit, som t.ex. miljörätt.

Av hävd läggs huvudvikten i det fackliga programmet på diskussioner vid s.k. sektionsmöten. Debattledare, referent och korreferent har på förhand förberett sektionsmötet och utifrån muntliga presentationer av referent och korreferent eller alternativt med en modererad diskussion med referent och korreferent kring ämnets centrala frågeställningar med efterföljande diskussion. Även föredrag och paneldiskussioner har hållits. För referat och andra möteshandlingar från det 18 nordiska juristmötet 1948 framåt se närmare här.

Av tradition har de nordiska juristmötena inte enbart ett fackligt utan även ett sällskapligt element. Redan det första mötet 1872 avslutades med an bankett och denna tradition har fortsatt.

Läs mer om de nordiska juristmötenas första 100 år här.

I samband med det 13 mötet i Helsingfors 1925 meddelade den svenska lokalstyrelsen att e.o. hovrättsnotarien Gunnar Swenson hade upprättat en fond för bestridande av utgifter för de nordiska juristmötena. De medel som beviljats ur Stiftelsen Gunnar Swensons fond har varit och är av stor betydelse för ordnandet av juristmötena. Fonden förvaltas av den svenska lokalstyrelsen för de nordiska juristmötena.

I samband med de nordiska juristmötena har sedan 1981 delats ut vad som kommit att kallas det Nordiska Juristpriset, "Knut och Alice Wallenbergs Stiftelses pris för rättsvetenskapliga insatser”, som instiftades 1980 av Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse. Enligt stadgarna för priset skall detta tilldelas nordiska jurister som erkänsla för särskilt framstående praktiskt eller teoretiskt rättsvetenskapligt författarskap. Stiftelse utser pristagare på grundval av förslag från lokalstyrelserna i samtliga nordiska länder.

Läs mer om det Nordiska Juristpriset här.